Det likgiltiga vanstyret

Idag när jag åkte tunnelbana förundrades jag över alla dessa uteliggare och knarkare som huserar där. Särskilt kring medis och utanför alla de systembolag staten begåvat vår kära huvudstad med. Jag undrar, med många andra, varför tas de inte hand om? De är en fara för sig själva och medför en otrygg och obehaglig stämning. Jag känner många kvinnor som inte vågar gå ut själva efter skymningen när det stryker omkring löst påtänt psykiskt sjukt folk.

Varför kan inte bara de styrande bestämma sig, för att öppna psykvårdsinstitutionerna igen? Att tänka sig det som tvång och straff är enkom ideologisk präglad dogmatik.

Dagens politik präglas av handlingsförlaming och vanstyre:
Brottsligheten ökar och gängen sprider sig.
Sjukvården överbelastas.
Industrin flyr Sverige.
Barnafödandet är lågt.
Skolan har problem med elverna.
Ungdomsbrottligheten ökar.
Våldtäkterna ökar.
Separatismen i invandrartäta områden ökar.
Politikerföraktet ökar.

Så i dag då. Huvudstaden skall bli utan luftförsvar. Just typiskt att jag flyttat dit.

Hur svårt kan det vara att uppmärksamma problemen och åtgärda dem? Det förs ju inte ens en diskussion kring många av dessa punkter. Gör något någon någongång!

Ja, se, det går om man vill. Att tillverka både flyg och baka bröd och kanske även ha en fungerande skola och polis.