Valet i Norge - Splittring och socialism

I Norge är det som bekant val och detta val är i min mening intressant. Resultaten verkar bli en ytterligare period med deras version av den rödgröna röran, visar en valprognos från Dagbladet [länk]. Valet var mycket jämt.

Nu till det i min mening intressanta: Fremskrittspartiet, Norges näst största parti. De fick 23,9% av rösterna, upp 1,8% från föregående år. Fremskrittspartiet är ett någorlunda konservativ-liberalt parti, något Sverige idag saknar helt. Inget av de svenska riksdagspartierna passar i den kategorin. Till förra mandatperioden kunde nog några svenska borgeliga partier, och 60-talets sossar, sägas tangera fremskrittspartiet i värdekonservatism, förutom i fråga om invandring.
Fremskrittspartiets nya kvinliga partiledare Siv Jensen har bland annat kritiserat vad hon kallar "smygislamiseringen av Norge" och fremskrittspartiet är för en stram invandringspolitik. Detta svartmålas givetvis av de andra norska politikerna och svenska dito som rasism.
Därtill skall tilläggas att massinvandringen i Norge, givit lika stora problem som detsamma i Sverige, så Jensen torde ju rimligen ha gjort en rimlig analys av läget, men ingen av de andra partierna vill ta i henne, trots att hon nu har snudd på var fjärde norrman bakom sig. Någon rimlig analys av massinvandringens konsekvenser görs ej heller i Norge, likt i Sverige, av de sittande politikerna, även om debattklimatet därstädes är bättre än härstädes.
Nog finns det allt oroande tendendser att debattera. Tex har jag i tidigare nämnt att samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo begåtts av invandrare [länk], vilket i kombination om uppgifter om att var fjärde Sydafrikansk man är en våldtäktsman, vilket avhandlas bland annat i Sydsvenskan [länk], torde få en att inse att det finns stora kulturella skillnader mellan västerlänningar och icke-västerlänningar, som borde ingå i analysen kring vilken invandringspolitik man skall föra och bland annat larmrapporten från Oslo torde ge ett varningens tecken om vart samhället är på väg.
Detta är alltså något Fremskrittpartiet försöker föra en debatt kring, även om de vill tona ned invadringsfrågorna i deras program för att inte bli brännmärkta som rasister. Något liknande sker inte i Sverige och det i kombination med den ökande problematiken kring integrationen i vårt land tycker jag är mycket oroande. Det kommer förr eller senare leda till något kaosartat urladdningstillstånd.

Kanske kan man tycka att jag är besatt av invandring (och försvarsmakten om man nu bemödar sig läsa mina övriga inlägg), men faktum kvarstår att massinvandringen och mångkulturen är den största omvandling Sverige ställt sig inför sedan det blev en nationalstat för 800 år sedan. Detta sker dessutom utan fri och saklig debatt kring sakens natur, utan kretsar snarare kring känsloargument kring vad som är moraliskt och ej rasistiskt, även om verkligheten såklart inte bryr sig om vad vi anser vara rätt och fel.


Min slutpoäng är att vi behöver ett Fremskrittsparti i Sverige eller åtminstone en analys av frågan och en öppning kring tabun som kretsar kring allt som har med massinvandringen att göra.

Ett vet jag som inte dör; domen över död man, sa islänningarna i Havamal. Tråkigt vore ju det, om domen över våra generationer, är att det var vi som förvandlade Sverige till ett etniskt segrerad och våldshärjad spillra till land, likt Brasilien och dylika länder. Detta för att vi styrdes av tubu, och hade hybris i det, att vi trodde att vi var bättre och klokare än våra förfäder, i det att hela världen ändrat sig, när den egentligen är den samma, som alltid.

Brödrafolkens väl

. . . . .